Igår (13/3) befann jag mig på Royal för att se Roberta Durrants prisbelönade Felix, som är nominerad i årets BUFF-tävling för barnfilm. När filmen var slut hölls en frågestund, och därefter är det många, främst barn, som kommer fram och berömmer regissören. En pojke frågar om han får skådespela i hennes nästa film, och flera vill fotograferas tillsammans med regissören.

Att filmen tog publiken med storm förvånar mig inte det minsta. Jag skrattade själv högt vid flera tillfällen, och var nära till gråten andra. Historien utspelar sig i Kapstaden, Sydafrika. Den kretsar kring trettonårige Felix (Hlayani Junior Mabasa) som helst av allt vill spela saxofon precis som hans far gjorde när han var i livet. Det vill däremot inte modern Lindiwe (Linda Sokhulu) att sonen ska göra, då hon klandrar jazzen för sin makes död. När Felix får ett stipendium och börjar på en privatskola finner han vänner, fiender och medel för att än mer kämpa mot sin dröm att bli musiker.

– Det görs inte så mycket familjefilmer i Sydafrika, så på det sättet sticker Felix ut, säger Roberta Durrant när vi lämnat biografen för att fånga lite vårsol och prata om filmen.
Det finns ingen stark tradition av att gå på bio i hemlandet, så planen var alltid att sikta internationellt. Felix har fått uppmärksamhet och blivit nominerade till en rad priser i den egna regionen, och har vunnit omkring sex priser i olika länder. Roberta Durrant är glad över att filmen har blivit erkänd internationellt, och hon tror att framgångarna kan öppna dörrar för kommande produktioner från landet.
– Ju mer vi får ut till resten av världen, desto mer visar vi att vi kan göra film och konkurrera. Det spelas ju in mycket i Sydafrika, många amerikanska filmer till exempel. Vi har många bra tekniska team och vi har en rätt så välutvecklad filmindustri, säger hon.
Roberta Durrant regisserade mycket film förr, men den senaste tiden har hon arbetat främst som producent för olika TV-program. När hon läste manuset till Felix kom lusten att regissera tillbaka med full kraft.
– Jag älskar hela idéen om en karaktär som är så beslutsam att ta reda på allt han kan om sin avlidne far, och är så fast besluten att följa sin dröm. Jag visste att filmen skulle beröra människor känslomässigt, säger hon.
Nu när filmen är klar planerar hon att regissera mer i framtiden.
– Det var så kul att vara på plats varje dag och jobba med skådespelarna. Jag älskar att jobba med barn. När ett barn kan spela en roll bra är det en lycka, de är så mycket i nuet, berättar hon.

Det är dock inte helt lätt när det kommer till att arbeta med barn. De kunde bara vara på plats ett visst antal timmar varje dag, och teamet hade dessutom bara fem veckor på sig att göra Felix. Att casta rätt person att spela huvudrollen var inte heller helt lätt:
– Det var svårt att hitta rätt Felix. Han var tvungen att vara sympatisk och övertygande som musiker och skådespelare. Till slut hade vi tre barn som fick göra åtta stycken auditions var innan jag kunde bestämma mig. Men jag är mycket nöjd med beslutet att välja Hlayani, säger Roberta Durrant och ler.
– Han kunde spela flöjt sedan innan. Saxofonen däremot, den fick han öva på i tre månader innan vi började spela in. Han fick också öva på att mima, alltså låtsas spela musik på ett trovärdigt sätt, fortsätter hon.
Musiken är en viktig del i filmen, och vi pratar om en scen vi båda tycker är särskilt kraftfull där musiken bidrar till rysningar längs ryggraden.
– Jag älskar musik! Soundtrack är alltid är så viktigt. Det fungerar som… En andra röst i filmen, som alltid ligger där, säger hon.

Och med det sagt avslutar vi samtalet och säger Hej sålänge. För den som vill se den hjärtvärmande filmen Felix, så visas igen idag (14/3) kl. 17:00 på biograf Spegeln. Jag tror inte ni blir besvikna.

Sarah Olsson
BUFF-reporter